Nytt i nejden

Nejden-kultur&natur

Livsåskådning vid 50

fullsizeoutput_632Jag fyller 50 år om bara några dagar. Och jag har bestämt mig för att ha fest. Jag vill faktiskt fira den milstolpen, som bara den. De flesta av mina närmaste och käraste kommer vara med och min älskade Peter är vid min sida såklart, lekfull och omtänksammast i världen. Han har lagat all mat, och vår kockvän Roffe har hjälpt till som bollplank och stöd.

Vi kommer dansa. Jag kommer njuta, så ofantligt, bara av att vara med. Medverka, medskapa, ja bara mednjuta, såsom man bör när man fyller 50. Jag säger bör som den värsta moraltant. Men det gör jag ändå. För jag är femtio och gör som jag vill.  🙂

Det kanske låter konstigt men tack vare att Cia, min och Jaanas barndomsvän, dog av sjukdom kvällen innan hon fyllde 43 år, så har jag faktiskt rätt att säga att vi, precis varenda en av oss, bör vara så inibaljan tacksamma och lyckliga för att vi över huvud taget får vara med om att finnas, här, nu, och förhoppningsvis många fina år till. För man vet ju aldrig. Ju.

Så nu är det vår tid. Vi som lever.

Nu är det vår tid att strunta i allt vi tror vi måste för att duga, i alla gamla föreställningar om att något är förbi, när det i själva verket alltid finns möjlighet att börja något. Varje dag. Alltså på riktigt. Jag har – i teorin – minst halva livet kvar. Alltså börjar det liksom om på nytt nu. Som en oväntad re-boot. Jag har varit äldst av de yngre länge nu, nu är jag plötsligt yngst av de gamla. Bara det… 😉

Så jag väljer att se det som att vägen är vidöppen igen, alla möjligheter mina, det är bara att våga, precis som när man var 19 och just gått ut gymnasiet och det var lika småskrämmande som ljuvligt med allt öppet som låg framför en och det gällde att passa på… Samma nu.

För att jag kan.

Jag är välsignad med så mycket kärlek i mitt liv, så många fniss, så rika samtal, så stor ömhet och allt det i min vardag varje dag, och jag vet att det gör mig till en priviligierad varelse. Men jag är inte ensam och vi borde alla ta alla chanser vi kan till att leva vårt liv efter de drömmar vi har, inte de måsten vi skapat oss.

Det känns som om mitt kära gamla ”så länge jag förblir öppen så kan jag inte gå fel …” lett mig väl. Ledord är nog bra, de hjälper en lite att ta makten och ansvaret över valen, kanske att göra dem lite mer medvetet, vad vet jag.

Hursomhelst så fyller jag 50. Och jag är tacksam.

Ett nytt rum att gå in i, det av ålderdomen. En ny värld att upptäcka, den av begränsad tid. Ett nytt mod att uppvigla, det att leva så länge jag lever. En ny etapp att få dela med mannen i mitt liv, Han, mitt livs kärlek.

Jag får vara med. Jag får leva. Älska. Vara älskad (herregud!).

Jag får fortsätta upptäcka. Uppleva. Inse. Växa. Dela allt det.

Jag är 50. Och precis mitt i livet.

Och nu är det snart fest.

För mig, vänner, familj och livet.

Kärleksfest.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Information

Detta inlägg publicerades på mars 9, 2020 by i Uncategorized.
Follow Nytt i nejden on WordPress.com

Blog Stats

  • 12 935 hits

Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

%d bloggare gillar detta: